Utstött i Real Madrid som grabb, men uppskattad och lyckad när han gick till lokalrivalen Atlético. I dag är Saúl Ñíguez en av Diego Simeones mest värdefulla spelare, och en av de som ska bära Atleti till en ny framgångsera.
– Att spela för Atlético är en livsstil i anda av ödmjukhet, hårt arbete, uppoffring och samhörighet, säger Saúl.
Den enes död, den andres bröd brukar det heta. Ett ordspråk som kan appliceras väl på Saúl Ñíguez och när mittfältaren på allvar växte in som en nyckelspelare på Atlético Madrids mittfält. Backar vi nästan fyra år i tiden hade Atlético ett ramstarkt mittfält med Koke samt rutinerade Gabi och Tiago. Den sistnämnde började sedan få allt större problem med skador. Hans skadebekymmer hösten 2015 var till stor grund att han sedan fick lägga spelarkarriären på hyllan. Det öppnade också en lucka på Atléticos mittfält. Koke hade redan etablerat sig och var helt fundamental. Nu fanns läget för ytterligare en ”canterano”, som en spelare från klubbens egen akademi kallas, att ta plats.
Värderas högt av Simeone
Sedan dess har Saúl varit en spelare som Diego Simeone alltid litat på. Han kan spela som ”interior”, det vill säga en spelare som i grunden är mer lämpad på det centrala mittfältet men utgår från en kant, men har alltid poängterat att han trivs allra bäst när han får spela på sin naturliga position. Den gångna säsongen har han även använts som både mittback och vänsterback till följd av Atléticos alla skador i backlinjen. En flexibel spelare. En tränares dröm.
– Jag finns alltid till förfogande att spela där tränaren behöver mig. Jag har min idé om vart jag är bäst men ibland måste man göra det som är allra bäst för laget, säger Saúl.
Stor fotbollsfamilj
I dag har mittfältaren hunnit fylla 24 år. Han har redan gjort 250 matcher i Atléticos A-lagströja, varit med och vunnit flertalet titlar och etablerat sig som en viktig del av klubbens historia. Men vägen dit var långt ifrån spikrak. Han kommer förvisso från en stor fotbollsfamilj, där pappa José Antonio spelade många år i Elche och där hans bröder Aarón och Jony båda haft proffskarriärer, om än inte riktigt på samma höga nivå som Saúl.
Tuffa åren i Real Madrid
Däremot har vägen till toppen långt ifrån varit spikrak. Saúl spenderade ett par av sina tidiga år i lokalrivalen Real Madrids akademi. En tid han minns som väldigt tuff.
– Det var en period då jag lärde mig mycket och mognade, men det var en svår tid trots att det gick bra sportsligt. Det hände saker utanför planen som en grabb på 11-12 år inte ska behöva gå igenom, berättar Saúl.
– De (lagkamraterna) stal mina skor, de tog min mat. Jag fick inte tillåtelse att vistas på Valdebebas (Real Madrids träningsanläggning) under ett par veckors tid på grund av någonting jag inte var skyldig till. De gav ett brev till min tränare och påstod att jag hade skrivit det, vilket inte var sant.
Atlético blev en vändning
I stället hamnade Saúl i Atléticos organisation 2008 och återförenades där med Pepe Fernández, en gammal tränare som han alltid hade uppskattat. I Real Madrid brukades Saúl som renodlad yttermittfältare, men det var i Atleti han hittade rätt i sin roll som central figur på mittfältet.
Atlético hade en väldigt talangfull 94-generation, med bland annat Óliver Torres (Porto) som fixstjärna, och Saúl tog snabbt för sig. Säsongen 2012/13 tränade han flitigt med A-truppen under ledning av Diego Simeone, och hann dessutom göra A-lagsdebut i Copa del Rey. Sommaren 2013 blev sedan en nyckelfaktor för Saúls fortsatte utveckling.
– Jag måste se till mitt eget bästa och i mitt fall är det bästa inte att sitta på bänken eller på läktaren. Det gäller alla unga fotbollsspelare.
Succéåret i Rayo
Han ville lyckas i Atlético, men för att göra det behövde han speltid. Något som inte kunde garanteras. Därför blev det en utlåning till grannklubben Rayo Vallecano, där Saúl gjorde stor succé och spelade 34 matcher i La Liga den säsongen.
– Det är svårt att spekulera kring saker och ting, men jag tror det året hjälpte mig att växa snabbare in i den nivån jag behövde hålla för att lyckas i Atlético. Jag lärde mig väldigt mycket i Rayo, säger Saúl.
Därefter återvände mittfältaren till Atlético och tog sin chans när han fick den. De senaste säsongerna har han varit en av de som spelat flest matcher och varit vital för Simeone. Han är också en spelartyp som andas väldigt mycket hur Simeone själv var på planen, där spelet med boll inte alltid var glimrande utan spelet i det tysta var en avgörande faktor. Duon delar också en enorm vinnarskalle.
– Det viktigaste är att vinna. Gör vi en bra match men förlorar med 1-0 så står man där ändå. Det vore otroligt att spela bra och vinna varje match, det skulle alla vilja, men det viktigaste är att vinna, inte hur det ser ut, menar Saúl.
Ska ta mer plats
Just nu pågår det en generationsväxling i Atlético Madrid. Stöttepelare som Diego Godín, Juanfran & Filipe Luís har alla lämnat. Hela backlinjen ska formas om i ny tappning, många stora karaktärer i omklädningsrummet finns inte längre kvar. Det är dags för nästa generation, som förvisso varit med länge och samlat på sig mycket erfarenhet, att ta nästa steg. Saúl tillhör den kategorin. Koke, José María Giménez & Jan Oblak är några av de övriga.
Ska Saúl Ñíguez bli en ikon i stil med Gabi behöver han axla rollen som en ledare och ta på sig ett ännu större ansvar de kommande åren. Det har varit mycket spekulationer om framtiden och i stort sett varenda storklubb i Europa har jagat Saúl genom åren. Men i Atlético har han en trygg plats och vet vad han får. Och om han själv vill kan han bli en legendar i klubben.
– Att spela för Atlético betyder inte bara ett klubbmärke för mig. Det handlar om att följa värderingar, en livsstil i anda av ödmjukhet, hårt arbete, uppoffring och samhörighet, säger Saúl.
Källor: El Mundo Deportivo, Marca, Diario AS, Soccerway & Wikipedia.
FAKTA
Saúl Ñíguez
Född: 21 november 1994 i Elche, Spanien
Längd: 184 cm
Position: Mittfältare
Tröjnummer: 8
Klubbar: Real Madrid (2006–2008), Atlético Madrid (2008–), Rayo Vallecano (lån, 2013–2014)
Landslag: 16 landskamper (2 mål) för Spanien
Meriter: 2 Europa League-titlar, 1 Copa del Rey-titel, samt 2 förlorade Champions League-finaler
Av Adam Pinthorp
(Artikeln publicerades först i GOAL nummer 9-2019)