Annons
Annons

Det var en lång väg dit, men i somras fick Andreas Granqvist äntligen leda sitt Sverige i ett världsmästerskap. Som vanligt gjorde han det med kämpaglöd, offervilja, lagkänsla – och ödmjukhet.

Innan VM började i somras var de flesta svenska fotbollsfans och experter överens om en sak, skulle landslaget ha någon som helst chans att överleva gruppspelet var man mer eller mindre piskade att vinna öppningsmatchen mot Grupp F:s på pappret svagaste motstånd Sydkorea.

Kanske tyckte spelarna likadant, kanske var det därför som spelet såg så trögt ut under den första kvarten? De svenska spelarna, utan någon VM-erfarenhet sedan tidigare, såg ut att vara tagna av stundens allvar. Spelet var försiktigt, trögt och gick mest i sidled.

För att få det att lossna krävdes det en ledare som visade vägen. En lagkapten som gick längst fram. En mittback som vågade. Det krävdes Andreas Granqvist. 

Offensiv räd

När matchen stod och vägde var det Granqvist som tog tag i bollen och väggade sig fram i en attack som väckte laget. Efter den långe mittbackens offensiva räd tog Sverige över spelet allt mer och började skapa chanser på löpande band, även om det skulle krävas en straff för att få hål på det sydkoreanska försvaret och ge det avgörande 1-0-målet. Straffläggare? Granqvist.

– Det var ett krig där ute i dag, sa Granqvist till Aftonbladet efter matchen. Jag tycker att Sydkorea var lite bättre än oss första tio minuterna och hade mer boll än oss, men därefter kom vi in i matchen och vågade spela. Vi har stått för det hela kvalet och i playoffen, att vi kämpar och krigar där ute för varandra. Då kan vi få resultaten med oss. 

Lager framför jaget

Att det var just Granqvist som gick först i ledet när landslaget påbörjade sin resa till det som skulle bli en på förhand inte särskilt väntad kvartsfinalplats kommer inte som någon större överraskning. De senaste åren har Granqvist, i rollen som lagkapten, varit den ledare som blågult behövt efter att många av de tidigare – Olof Mellberg, Anders Svensson, Zlatan, Kim Källström – slutat.

Samtidigt har Granqvist inte bara klivit fram. Med sin uppoffrande spelstil, glöd och ödmjuka ”laget-framför-jaget”-attityd har han blivit inte bara en ledare för landslaget utan – något tillspetsat – även för folket: under VM beskrevs han påfallande ofta som en ”landsfader”.

Granqvist representerar perfekt ett landslag som måste prestera som lag, eftersom den individuella skickligheten inte räcker för att slå på pappret överlägsna motståndare.

Evig reserv

Vägen till den har dock varit lång. Granqvist slog igenom tidigt, redan som 19-åring debuterade han för Helsingborgs IF i svenska förstadivisionen Allsvenskan, och fick snart flytta till Wigan. Där satte dock skador och tränarbyten stopp för den lovande mittbacken, även om han blev utsedd till ”Man of the match” i tre av de matcher han gjorde i Premier League, som fick vända hem till Allsvenskan och Helsingborgs IF igen.

I landslaget var Granqvist länge den evige reserven. Så gott som alltid uttagen i landslagstrupperna, men i en då ganska tuff mittbackskonkurrens påfallande ofta placerad på bänken eller till och med läktaren. Under föregående förbundskapten Erik Hamrén spelade Granqvist ofta, men fick också finna sig i att bli petad under perioder.   

Turneringens bäste mittback

Först när nuvarande förbundskapten Janne Andersson tog över kunde Granqvist vara helt säker på sin plats. Andersson parade snabbt ihop Granqvist med unge Victor Nilsson Lindelöf, vars snabbhet kompenserade för Granqvist något långsamma vändningar, och de båda har bildat ett av europeisk landslagsfotbolls bästa mittbackspar.

Med Nilsson Lindelöf vid sin sida har Granqvist kunnat fokusera på det som är hans största styrkor. Granqvist gjorde i och för sig två mål i VM, båda på straff, och han står fortfarande för ett par karakteristiska offensiva ruscher per match, men det var framför allt hans uppoffrande slit i ett ofta lågt stående och hårt ansatt försvar som imponerade under mästerskapet.

Ingen mittback i hela VM blockerade fler skott (13 stycken) än Granqvist och när statistikföretaget WhoScored tog ut en VM-elva fick han plats i backlinjen tillsammans med Brasiliens Thiago Silva, Englands Kieran Trippier och Frankrikes Lucas Hernandez. WhoScored utsåg honom också till turneringens bästa mittback och The Telegraph rankade Granqvist som en av VM:s 50 bästa spelare.

Superettan

Inte illa för en spelare som efter en kort semester efter VM åkte raka vägen hem till Sverige för att börja ett nytt äventyr. Efter att ha tackat nej till en mycket lukrativ fortsättning i Krasnodar återvände Andreas Granqvist till klubben där allt började. I Helsingborgs IF, nu degraderat till Sveriges näst högsta serie Superettan, ska Granqvist med tiden bli sportchef är det tänkt, men först ska han spela några år till. Kanske hela vägen fram till EM 2020 till och med. Efter uttåget mot England i VM lutade Granqvist åt att sluta i landslaget, men förbundskapten Andersson fick honom att tänka om:

– Efter snack med Janne om hur tydlig han var med att han ville att jag skulle fortsätta i rollen jag haft så ville jag tänka vidare, sa han till Aftonbladet. Jag har kommit fram till att jag inte är klar med landslaget. Jag är på toppen av karriären och tycker det är fantastiskt roligt att vara med. Därför har jag valt att stanna kvar.

Ett beslut som alla som följer det svenska landslaget är extremt glada över. Det behöver ju sin ledare och landsfader.

Källor: The Telegraph, Aftonbladet, The Guardian, Fotbollskanalen.

Av Mattias Dahlström

(Artikeln publicerades först i GOAL #9-2018)

Annons
Annons

Pin It on Pinterest