Andrew Robertson var utdömd som femtonåring och ifrågasatt som storklubbsvärvning, men han borrade ned huvudet och fortsatte bara springa upp och ned utmed vänsterkanten. När folk till slut började lägga märke till honom var skotten en av världens bästa ytterbackar.
Andrew Robertson var bara femton när han trodde att drömmen var slut. Den unge skotske ytterbacken hade tagit sig hela vägen till Celtics ungdomslag och stod på tröskeln till A-laget, till ett riktigt kontrakt, när beskedet kom: han var för liten, för tunn, inte tillräckligt fysisk. Celtic letade egentligen inte efter andra spelartyper, de ville bara att alla deras spelare från ungdomsakademin, oavsett position, skulle vara större och tyngre.
Många hade kanske där och då övervägt att sluta spela, men Robertsons moster, som alltid trott på honom, övertygade både Robertson och hans föräldrar om att stora saker väntade honom.
– ”Andy kommer att bli fotbollsspelare, lita på mig” sa hon till oss och det var något som fastnade i mig, har Robertson berättat.
Robertson fortsatte ändå att spela, nu i Queen’s Park, en av småklubbarna i Glasgow som för evigt lever i skuggan av Celtic och Rangers, men planerade att börja studera (”att inte ha några pengar i den här perioden av livet suger” twittrade han 2012) när han till slut fick en chans i A-laget. Efter ett drygt succéartat år hörde skotska storlaget Dundee United av sig. Sedan har stegen mot toppen tagits i rask takt. Från Dundee United till Hull City, där Robertsons framfart på vänsterkanten under klubbens senaste och ganska kortvariga Premier League-sejour var tillräckligt imponerande för att Liverpool skulle köpa loss honom. Hur det gått sen vet de flesta, men tyvärr inte moster Robertson. Hon gick bort, på juldagen, just när Robertson började närma sig genombrottet i Dundee.
– Hon trodde alltid att jag var något speciellt när så gott som ingen annan gjorde det. Det stör mig lite: att hon aldrig fick se mig lyfta Champions League- eller Premier League-pokalen.
En av nyckelspelarna
För moster fick ju onekligen rätt, betydligt mer rätt än Celtics klubbledning i slutet av 00-talet.
När Liverpool under de senaste tre, fyra säsongerna återigen etablerat sig i den absoluta världstoppen har Robertson varit en av nyckelspelarna. Även om han varit det lite i skymundan. Med en så rörlig och poängproducerande fronttrio som Salah-Firmino-Mané, världens bästa mittback i Virgil van Dijk och en så tydlig ledargestalt som kapten Jordan Henderson hamnar Robertsons idoga löpningar lätt i skymundan. Inte minst när hans motsvarighet på högerkanten Trent Alexander-Arnold alltid varit lite mer flärdfull.
Det skulle krävas motgångar för att många skulle upptäcka hur viktig Robertson är för Liverpool, hur hög hans lägstanivå är. Det skulle behövas ett 2020/21 som det Liverpool just upplevt och klarat sig ifrån med hedern någorlunda i behåll. Under den här säsongen har mittbackarna fallit ifrån en efter en, på grund av skador, och långsamt har den stabila defensiven som var en av grundpelarna i lagets spel under 2019/20 långsamt vittrat sönder. Först försvann Virgil van Dijk, sen Joe Gomes och sist Joel Matip. I takt med att alternativen tog slut tvingades centrala mittfältare kliva ned i mittlåset eller så spelade man med oerfarna ungtuppar. Hur som helst innebar det att misstagen blev mer frekventa och osäkerheten större. Den höga linje som Liverpool, med sina extremt snabba mittbackar som framför allt van Dijk och Gomes, kunnat hålla föll långsamt allt längre bak och lämnade större ytor för motståndarna.
Startar samtliga matcher
I den nya situationen var Robertson en av dem som bäst höll huvudet kallt och fortsatte leverera. Ser man över hela säsongen har han varit Liverpools om inte bästa, det har nog ändå Mohamed Salah varit, så i alla fall mest konsekvent pålitliga spelare. Mané, Fabinho, Firmino, Thiago, Allison, Wijnaldum och Alexander Arnold har alla haft formsvackor, vissa djupare än andra, men inte Robertson. Vecka efter vecka, månad efter månad, har han bara forsat fram och tillbaka utefter sin vänsterkant, slagit sina inlägg och gjort sina vansinniga presslöpningar. Under en säsong då Jürgen Klopp tvingats rotera mer i laget än han förmodligen hade hoppats har Robertson varit en konstant – den enda Liverpoolspelare som startat samtliga matcher i ligan.
Robertson var också en av dem som in i det sista trodde att det skulle gå att nå en Champions League-plats för de regerande mästarna. När experter och till och med tränaren Jürgen Klopp dömde ut klubbens chanser fortsatte Robertson att tro. Om inte han, som tagit sig så långt från den där petningen i Celtic, gjorde det, vem skulle göra det?
– Dörren är fortfarande öppen. Det är kanske inte i våra händer, men andra lag kan precis som vi tappa poäng och då måste vi vara där och ta chansen.
Tacka alla fans
Robertson skulle få rätt till slut. Både Leicester och i viss mån Chelsea stapplade fram på upploppsrakan under Premier League-säsongen och Liverpool kunde i sista omgångarna smita förbi och sno åt sig en tredjeplats och Champions League-spel nästa säsong. Sett till var laget var när säsongen började var det kanske ett misslyckande, men utifrån hur säsongen utvecklat sig var det närmast att betrakta som en framgång. Som Robertson själv konstaterade på Twitter:
– Jag vill tacka alla fans som stöttat oss under säsongen, som har varit tuff. Vi fick verkligen jobba hårt för att nå fram och vi hade inte kunnat göra det utan er.
Under hösten kan allt förhoppningsvis vara annorlunda igen. Med flera av mittbackarna tillbaka och några nyförvärv på plats kan Liverpool kanske utmana om ligatiteln igen.
Dessförinnan är det ett EM-slutspel som gäller. Robertson är lagkapten i sitt Skottland, vilket är en dröm som gått i uppfyllelse.
– Alla som spelar i landslaget är i grund och botten småkillar som växte upp med att spela boll i olika delar av Skottland. Vi älskade spelet, hade stora drömmar och alla tog olika vägar för att nå fram till möjligheten att spela ett mästerskap för vårt land. Men vi har alla arbetat så hårt för att ta oss dit.
Källor: Inews, Soccerbible, Daily Mirror, The Guardian.
FAKTA
Andy Robertson
Född: 11 mars 1994 i Glasgow, Skottland
Position: Vänsterback
Tröjnummer: 26
Längd: 178 cm
Klubbar: Queen’s Park (2012-2013), Dundee United (2013-2014), Hull City (2014-2017), Liverpool (2017-)
Landslag: 43 matcher (3 mål) för Skottland
Meriter: 1 Champions League-titel, 1 Premier League-titel
Av Mattias Dahlström
(Artikeln publicerades först i GOAL nummer 7–2021)