Diogo Jota fick aldrig plats i några av de stora akademierna som tonårig hemma i Portugal och vägen till toppen har varit både lång och krokig. Samtidigt har svårigheterna också gjort honom till den mångsidige målsprutan han är i dag.
Tonårigt genomslag i en uppburen akademi, debut på högsta nivå som tonåring, på plats i en toppklubb innan man knappt fyllt tjugo, därefter stapla titlar på hög. Den rakaste vägen till toppen är enkel i teorin, men det är så klart långt ifrån alla som kan ta den vägen.
När Diogo Jota var ung hemma i Portugal fick han aldrig någon plats i någon av de klassiska storklubbarnas akademier som Porto eller Benfica. Inte heller när han sökte sig till plantskolan Braga fick han plats.
– Kanske var det för att jag var för liten. Efter att jag hade sökt mig till Braga så började jag utvecklas fysiskt väldigt snabbt. Min storlek var inget problem efter det, min kropp utvecklades och genom det kände jag att jag kunde göra saker ännu bättre på planen.
Erfarenheten av att få nobben flera gånger om fick Jota att inse att den snabba resan mot toppen via Porto eller Benfica, som försett alla kontinentens giganter med framför allt portugisiska och brasilianska talanger genom åren, kanske inte skulle vara öppen för honom. Medan andra 15- och 16-åringar skrev värdefulla kontrakt med Sporting Lissabon, Porto och Benfica fick Jota i samma ålder fortfarande betala medlemsavgift för att spela i lilla Gondomar, ett litet lag utanför Porto.
– Fram till att jag var 16 spelade jag enbart för att det var kul. Jag hade turen att vara del av en klubb där alla var som en enda stor familj, vilket också fogade oss samman. I mitt juniorlag i Gondomar spelade vi tillsammans under nästan nio år och vi gjorde, utifrån den nivån vi var på, väldigt bra saker tillsammans.
Tog plats i Wolves
I en fotbollsvärld som blir allt mer global började Jota tidigt förstå att han kanske skulle få ta andra vägar än förebilden Cristiano Ronaldo. Till exempel såg Jota till att tidigt plugga spanska för eventualiteten att han skulle behöva ta sig över gränsen till grannlandet och börja på en lägre nivå där. Det gäller att vara förberedd.
Jota skulle mycket riktigt hamna i Spanien också, men inte utan att han först fått chansen hemma i portugisiska ligan. Efter att ha öst in mål i sitt Gondomar flyttade han till Paços de Ferreira, en av de mindre klubbarna i Porto, för att prova lyckan i seniorfotbollen. Även om han inte vräkte in mål i sin nya klubb så visade han tillräckligt mycket för att väcka intresset på andra sidan gränsen och Atlético Madrid köpte Jota.
I den spanska storklubben fick den fortfarande unga portugisen aldrig riktigt chansen och Jota fick ta ett steg ned på karriärsstegen igen, genom utlåningar till först, ironiskt nog, Porto och sedan Wolverhampton. Det var i den senare klubben som karriären tog fart på allvar. I ett Wolves med stora portugisiska inslag och ett snabbt kontringsspel blev Jota tämligen omgående användbar med sin speed, låga tyngdpunkt och målsinne.
Jota tog plats i Wolves, levererade en del mål, men samtidigt gjorde han inte ett tillräckligt stort avtryck för att det självklart skulle motivera en flytt till en storklubb. När Liverpool köpte honom sommaren 2020 lyftes det på en del ögonbryn. Hade inte karriären gått lite i stå? Var Jota verkligen spelaren Liverpool behövde för att komplettera, och kanske till och med utmana, topptrion med Mané, Firmino och Salah?
Nästa fynd
Som så många gånger tidigare visste dock klubben vad de gjorde när de plockade in Jota. Liverpool har ett imponerande facit när det gäller att budgetköpa spelare från de nedre regionerna av Premier League: Andy Robertson och Giorgino Wijnaldum är två exempel på spelare som köpts från bottenlag för att utvecklas till världsspelare under Jürgen Klopps ledning.
När Jota fick chansen i sin nya klubb visade han direkt att han var nästa fynd. På sina tio första matcher gjorde han sju mål, vilket visade att Jota var ett unikt nyförvärv. För många andra nyförvärv har det ju tagit lång tid att acklimatisera sig till Klopps avancerade gegenpress-system. Robertson är i dag en av världens bästa vänsterbackar och självklar i Liverpools startelva, men under det första halvåret efter övergången från Hull spelade han knappt någonting. Fabinho är idag lagets nav på centralt mittfält, men fick också matchas in långsamt, vilket i någon mån också kan sägas gälla för Tiago.
Jota klev i stället rätt in i Klopps lag, utan någon startsträcka.
– Jag vet inte varför det gick så snabbt för just mig. Självklart ville jag göra mitt bästa och bidra med mål så fort det bara gick, men det är inte alla gånger det går så snabbt och lätt som det gjorde för mig. En anledning för att jag fick den start jag fick är så klart att spelsättet passade mig väldigt bra.
Avslappnad miljö
Jotas snabbhet, kondition, tajming i löpningarna och höga arbetsmoral passade onekligen Liverpool perfekt. Till det kan också läggas att han kan spela på alla positioner i anfallet och att han bidrar med ett, trots att han inte är så lång, riktigt starkt huvudspel. Jota är helt enkelt som klippt och skuren för ett lag där man ska springa mycket, springa rätt och springa sig till målchanser.
En stor del av den snabba inskolningen är managerns förtjänst.
– Klopp är exakt så som man tror att han ska vara, väldigt kommunikativ och nära spelarna. Ibland när man ligger och slappar på soffan hemma så kan det komma ett sms från honom, där han bara kollar hur det är. Så har det inte varit med någon annan manager jag har haft och det överraskade mig på ett väldigt positivt sätt. Att han är så omtänksam är en av hans största tillgångar.
Den stämning Klopp skapat i klubben är en annan av anledningarna till att det går så bra på planen, att Liverpool efter decennier utan titlar på den allra högsta nivån faktiskt är tillbaka i världstoppen.
– Vi har en väldigt avslappnad miljö i klubben. Vi har mycket fritid och tid att umgås, vilket är bra för vår sammanhållning, men alla vet att när vi går ut på planen så ska vi jobba hårt tillsammans och det är det viktigaste. Att ha den stämningen gör det lättare att hålla sig påkopplad och ger oss gott självförtroende.
Jotas första säsong innehöll både den flygande starten och ett längre skadeuppehåll. Den här, andra, säsongen har varit mer konsekvent och Jota har varit mindre av en superavbytare och mer av ett riktigt alternativ till den topptrio som varit mer eller mindre ordinarie under stora delar av Klopps tid vid Liverpool-rodret. Med köpet av Luis Diaz i januari har konkurrensen hårdnat ytterligare i Liverpool-anfallet.
Jota ser konkurrensen som positiv, som ett sätt att göra laget bättre. Dessutom vet han att hans mångsidighet gör honom värdefull på flera positioner.
– Jag har ingen riktig favoritposition. Jag vill vara på planen bara, sen kan managern placera ut mig var som helst. Men självklart är det en fördel att jag kan spela på flera positioner.
Källor: FourFourTwo, liverpoolfc.com, The Athletic.
FAKTA
Diogo José ”Jota” Teixera da Silva
Född: 4 december 1996 i Porto, Portugal
Position: Anfallare
Tröjnummer: 20
Längd: 178 cm
Klubbar: Paços de Ferreira (2014-2016), Atlético Madrid (2016-2018), Porto (lån, 2016-2017), Wolverhampton Wanderers (lån, 2017-2018), Wolverhampton Wanderers (2018-2020), Liverpool (2020-)
Landslag: 22 matcher (8 mål) för Portugal
Meriter: Ligacupen med Liverpool, UEFA Nations League med Portugal
Av Mattias Dahlström
(Artikeln publicerades först i GOAL nummer 5–2022)