När San Paolo sjunger skakar marken, som om Vesuvius vaknat till liv strax utanför staden. När blåklädda Napoli spelar som bäst flyger spelarna fram, som om de vore bevingade. Klubben där Maradona blev en fotbollens gigant kämpar på, ständigt nära att föda nya legendarer, utan att lyckas ta sig förbi mållinjen.
”Varje stjärna som växer i Napolis tröja kommer att jämföras med Maradona”
GRUNDANDET
Fotbollssporten fann sin väg till Neapel via engelska seglare i början av 1900-talet, stadens allra första klubb grundades 1904 och hette Naples Foot-Ball & Cricket Club, ett beslut taget av William Poths och hans medarbetare Hector M Bayon tillsammans med napolitanarna Conforti, Catterina, och Amedeo Salsi, där den sistnämnda även verkade som klubbens första president.
Redan från början spelade detta Napoli i himmelsblåa matchtröjor, men fick inte omedelbart mäta sig med hela landets bästa fotbollslag: det italienska fotbollsmästerskapet spelades endast mellan nordliga klubbar, så de från södern fick spela mot seglare eller turneringar som Lipton Challenge Cup, startade av temagnaten med samma namn.
1906 försvann cricketen ur klubbnamnet, 1912 valde den utländska falangen av ledargruppen att lämna och starta US Internazionale Napoli samtidigt som ligasystemet öppnades upp för södra Italiens klubbar, och 1922 gick de två ekonomiskt tryckta klubbarna ihop för att bli Foot-Ball Club Internazionale-Naples, och lade grunden för det som blev Associazione Calcio Napoli 23 augusti 1926.
’O SURDATO ’NNAMMURATO
En idrottsklubb var alltid, när organisationer av detta slag började komma till på denna tid, en förlängning av platsen och staden. Idrottsklubbar speglade folket och deras sätt och deras egenheter, de försökte fånga det i hur de verkade i världen de välkomnade och mötte i matcher. Det byggde en identitet som lokalbefolkningen kände igen sig i, det byggde en idé om hur lokalbefolkningen var hos alla som bara fick en inblick i deras liv via en klubb, och det gav ett sorts facit för andra spelare att följa när de anslöt om de önskade omfamnas av supportrarna och deras stad.
I bästa fall växer detta i takt med att matcher blir vunna och titlar bärgade, men eftersom de flesta klubbar sällan vinner serier och finaler blir vikten av identiteten ännu viktigare. För Napoli, för napolitanare, växer detta alldeles oavsett vad som tas med hem till troféskåpet och vem som klär sig i den himmelsblå tröjan.
Neapel tar hand om sina egna, de som bygger något värt att minnas här, de som ger något för staden att fira och älska. När dagens Napoli äntrar Stadio San Paolo gör de det till tonerna av ”’O SURDATO ’NNAMMURATO”, skriven av Enrico Cannio och Anniello Califano i 1915 om sorgen hos en soldat som krigade på fronten i Första Världskriget, som längtar hem till sin älskade. Napoli är storslagna, romantiska och romantiserande, gester. Napoli drömmer stort och belönar de som vågar drömma större.
Den fotbollsmässiga måttstocken här är och förblir, alltjämt och alltid, mannen vars tröjnummer är pensionerat: varje nytt Napoli-lag kommer i framgång att jämföras med Maradonas Napoli-lag, varje stjärna som växer i Napolis tröja kommer att jämföras med vad Maradona gjorde i densamma. I Neapel spelar ingen i tröja nummer 10 för att hedra mannen som vann Lo Scudetto två gånger, klubbens enda Serie A-titlar, och UEFA Cupen samt Coppa Italia varsin gång, iklädd den. Undantagen har varit påtvingade av regelverk när klubben varit i sämre dager än den är idag, men numera vidhåller Napoli traditionen stolt.
VÄGEN TILLBAKA TILL NÄSTAN-NAPOLI
För enbart 15 år sedan höll SSC Napoli hus i Serie C, två hela divisioner bort från alla tänkbara drömmar om Scudetto-vinster och förhoppningar om Europa-äventyr. Nya tvekamper mot den italienska fotbollens giganter, de stora norditalienska vinnarexperterna från Milano och den mesta mästaren Juventus, gick knappt att se i horisonten. Med det försvann förhoppningar om den där intensiva fotbollen folket älskar, med det försvann mycket av lyckan och glädjen, och med det kom istället all sorg och ångest och ledsamhet som följer en sådan enorm nedgång som Napoli gick igenom. Att klubben bara några få år senare skulle klättra sig upp igenom seriesystemet och slita sig fast i Serie A och gå så långt att topplaceringar samt Europa-spel började höra till vanligheterna kunde nog inte ens de mest inbitna och hoppfulla supportrarna tänka sig.
Under Edoardo Rejas ledning mellan 2005-2009 vann Napoli Serie C1 och tog sig som tvåa upp från Serie B och, med hjälp av två ytterst speciella värvningar, kunde de två första säsongerna tillbaka i finrummet befästa Napoli som ett mittenlag igen. Med Ezequiel Lavezzi fick Napoli ett annat anfallsspel att bygga på, och trots att ingen visste exakt hur bra det hela skulle falla ut eller vilken legend som började skrivas på när han ankom var det tydligt att de som tagit Marek Hamšík till Napoli gjort något speciellt. Med Roberto Donadoni var återetableringen som en toppklubb ett faktum, Napoli slutade över fyra säsonger 6:a/3:a/5:a/2:a och plockade in nyckelfigurer som enigmatiska målkonstnären Fabio Quagliarella och den kommande världsstjärnan Edinson Cavani.
Under Walter Mazzarris fyra år lyckades Napoli slå hål på ett moln som hängt över klubben genom misären i de lägre divisionerna och i skuggan av de andra toppklubbarna: säsongen 2011/12 vann Napoli sin fjärde Coppa Italia-titel och avslutade en 25 år lång titeltorka. Året därpå slutade de tvåa i Serie A och stod för klubbens bästa ligasäsong sedan den Scudetto-vinnande 1989/90.
Under dessa år, i skarven mellan när Mazzarri ledde laget till den där första efterlängtade titeln och tog död på idén om att Napoli inte kan vinna och när Rafa Benitez tog över och byggde vidare med en till Coppa Italia-vinst samt Supercoppa Italiana-triumf, anslöt spelare som skulle göra Napoli till en ständig titelutmanare och ett lag vars toppnivå var i världsklass: Dries Mertens, José Callejón, Higuain, Jorginho, Koulibaly kom alla till Napoli, de såg till att halva laget är ständigt eftertraktat av så gott som alla övriga toppklubbar i Europa, och i efterföljande år har Napoli som resultat slutat 3:a/5:a/2:a/3:a/2:a.
De var bevisligen bra nog att vinna mot sina största motståndare igen, framför allt under Maurizio Sarri som förädlade sina föregångares fotboll så nära perfektion den kunde komma, de har varit bra nog att utmana om Serie A-titeln igen, och hade säkerligen gjort det redan om det inte hade varit för att den mesta mästarens återuppväckelse gått ännu bättre än deras egen, i de flesta år hade andraplatsens poängskörd räckt, i synnerhet poängrekordet Napoli slog som silvermedaljör.
Ett för säsongen Ancelotti-lett Napoli är sämre än det Sarri gjorde med laget, men som ändå ligger mer än en handfull poäng före övriga storklubbar, men fortfarande för långt bakom Juventus. Det säger otroligt mycket om vad Napoli är och vad Napoli kan nuförtiden, och hur otroligt långt de kommit på bara 15 år och matcher på rivningsklara arenor i Serie C.
Källor: WhoScored.com/Opta, These Football Times, The Hard Tackle, Calcio Mercato, Mundial, SSCNapoli.it, The British Council, Libero, FIGC.
FAKTA
Società Sportiva Calcio Napoli
Grundades: 1 augusti 1926 som Associazione Calcio Napoli, 25 juni 1964 Società Sportiva Calcio Napoli, 6 september 2004 som Napoli Soccer
Smeknamn: Azzurri (De blå)
Hemmaarena: Stadio San Paolo (kapacitet: 60 240)
Tränare: Carlo Ancelotti
Viktigaste spelare: Lorenzo Insigne, Kalidou Koulibaly, Dries Mertens
Kapten: Lorenzo Insigne
Meriter: 2 Serie A-titlar, 5 Coppa Italia-titlar, 2 Supercoppa Italiana-titlar, 1 UEFA Cup/Europa League-titel
Av Özgür Kurtoglu
(Artikeln publicerades först i GOAL nummer 4-2019)