Han har vunnit både Champions League och Copa América. Han utnämns till Liverpools viktigaste nyckel av lagkamraterna. Han älskas av tränare i alla läger. Så varför är Roberto Firmino inte en ännu större stjärna?
Efter matchen mot Newcastle i mitten av september var det som att Liverpools unga högerback Trent Alexander-Arnold försökte göra slut på alla superlativ i ordboken när han skulle beskriva Roberto Firminos insats.
– Jag har knappt ord kvar för att beskriva honom. Han är en osannolik spelare. Jag har sagt det förr, han är vår mest värdefulla spelare. Han är den som får oss att klicka, han är limmet som håller oss samman.
Det är väldigt talande för Firmino att det är en lagkamrat som beskriver honom så extremt uppskattande. För Firmino är ju först och främst och mest av allt en lagspelare. I en fotbollsvärld där allt fler spelare, inte minst offensiva, verkar tro att de sysslar med en individuell sport är brassen inte främmande för att jobba för andra, löpa för andra, skapa ytor åt andra. Det är till och med vad som gör honom unik.
Kanske är det också det som fortfarande gör att han är lite underskattad. I år har Firmino vunnit både Copa América och Champions League, och varit en bärande del av lagen som gjorde det, men hans namn nämns trots det sällan när det talas om världens bästa spelare.
En generös anfallare
En del har säkert med var i planen han spelar. Fotbollsfans är vana vid defensiva mittfältare som ”jobbar i det tysta” och mittbackar som är ”som bäst när de inte märks”, men anfallare? Hela grejen är ju att de ska synas.
Firmino är ju också, om man ska vara lite fördomsfull, från Brasilien. Landet som mer än något annat gett fotbollsvärlden det överjordiskt tekniska, det magiska, det konstnärliga, men också något lynniga och oförutsägbara. Tonårsidolen för Firmino, som växte upp i en fattig familj i kuststaden Maceió var Ronaldinho, en spelare som kanske bättre stämmer överens med (nid)bilden av brasilianska anfallare än någon annan.
Ronaldinho var ett geni som under en kort tid var överlägsen alla andra spelare på den här planeten, men tog också slut väldigt snabbt. Firmino levererar kanske inte lika många underverk även om han den här säsongen stått för några sanslösa tekniska nummer, men fortsätter, år efter år, säsong efter säsong, att vara världsfotbollens nyttigaste forward.
Arsené Wenger har kallat honom för ”något så ovanligt som en generös anfallare”. Firminos tränare Jürgen Klopp har kallat honom för Liverpools ”motor” (ett epitet som ju vanligtvis reserveras för centrala mittfältare).
Kulturkrock
En av förklaringarna till Firminos hårda jobb ligger kanske i hans bakgrund som spelare. Till skillnad från många andra anfallare har han inte alltid spelat längst fram, utan snarare tagit steg fram i planen successivt och därmed fått en större förståelse för spelet över hela banan.
– Jag var länge mittfältare och ett tag spelade jag till och med mittback, men så snart jag fick bollen började jag dribbla och försöka tunnla motståndare. Så varje år skickade tränaren fram mig en liten bit I planen. När jag kom upp i U17-laget var jag till slut offensiv mittfältare.
Det var också i den nummer-tio-rollen som Firmino först gjorde sig ett namn. Först hemma i Brasilien, där han sågs som ett stort löfte, innan han flyttade över till tyska Hoffenheim som 19-åring. Klubbytet innebar en stor kulturkrock för en tonåring som spelat fotboll på stranden. Förutsättningarna var lite annorlunda i sydvästra Tyskland.
– De första månaderna var det verkligen tufft att anpassa sig. Det var nästan 20 minusgrader när jag först kom till Tyskland och jag var dessutom väldigt ensam.
Firmino anpassade sig dock snabbt till de nya förutsättningarna och började snart producera poäng i sin tillbakadragna anfallsroll. En hel del mål, men framför allt låg han bakom en hel del mål för sina anfallskollegor.
Nyckelvärvning
Det var just den egenskapen som gjorde att Jürgen Klopp, en man som kan en del om tysk fotboll, såg till att göra brassen till en nyckelvärvning när han byggde sitt nya Liverpool. Klopp ville dock ge Firmino ännu större utrymme, ännu större ytor att arbeta över. I stället för att göra Firmino till antingen en offensiv mittfältare (en klassisk nummer tio) eller en renodlad spjutspets (en nummer nio) lät Klopp honom vara både och. Firmino utgår från den centrala anfallsrollen i det Liverpool som varit så framgångsrikt de senaste säsongern, men faller gärna ned på mittfältet och skapar på så sätt möjligheter för sina pilsnabba kollegor Mohamed Salah och Sadio Mané.
– Det var Klopps idé att ha mig som en nia i utgångsposition, men jag accepterade rollen snabbt och anpassade mig till den och gjorde min egen tolkning av den. Nu vill jag fortsätta i den under resten av min karriär.
Utmärkt tränare
Klopp och Firmino har under åren utvecklat en förståelse för varandra som är mer än den vanliga tränar-spelar-relationen.
– Vi funkar så bra tillsammans, har Firmino berättat. Han är en utmärkt tränare och, framför allt, en fantastisk person. Varje gång han ger mig en komplimang så ser jag det som ett tecken på att jag ger honom vad han vill ha på planen. Det är vad som motiverar mig att fortsätta vilja göra det han önskar av mig.
Att Klopp kommer från Tyskland, landet där Firmino inledde sin resa mot stjärnorna, spelar nog också in i den speciella relation de utvecklat. För på något sätt sammanstrålar den brasilianska och tyska fotbollen – två fotbollstraditioner som på väldigt olika sätt blivit framgångsrika – i Roberto Firmino.
– Jag tycker att tyskar har en attityd som handlar om hårt arbete. Deras infallsvinkel är att de behöver springa mer och arbeta hårdare än motståndarna. Medan vi brassar förlitar oss mer på kreativitet och teknisk skicklighet. Om du blandar ihop de två olika sidorna, om du kombinerar dem, så får du en exceptionell spelare. Det är det jag vill vara. Det är jag.
Källor: 8by8, The Guardian, Four Four Two.
FAKTA
Roberto Firmino Barbosa de Oliveira
Född: 2 oktober 1991 i Maceió, Brasilien
Längd: 181 cm
Position: Anfallare
Tröjnummer: 9
Klubbar: Figueirense (2008-2011), Hoffenheim (2011-2015), Liverpool (2015-)
Landslag: 41 landskamper (13 mål) för Brasilien
Av Mattias Dahlström
(Artikeln publicerades först i GOAL nummer 12-2019)