Annons
Annons

Hur kan ett lag som ständigt verkar vara i kaostillstånd, jämt tampas med ständiga supporterrevolter, ofta kämpa för överlevnad i seriespelet, samtidigt vara en av de största klubbarna i ett av fotbollsvärldens största länder? Inte ens på Tyneside, hem till Newcastle United, finns ett svar.

GRUNDANDET

Rötterna till just Newcastle United Football Club går att spåra tillbaka i tiden till när Stanley Cricket Club of Byker bildade en fotbollsgren i november 1881. Den grenen bytte namn till Newcastle East End Football Club året efter. Kort därpå gick Newcastle East End ihop med Rosewood FC, flyttade från Byker till Heaton, och Newcastle West End Football Club lämnade sin cricketförening 1882 för att fyra år senare flytta till St James’ Park. Då skapades en rivalitet värdig namnet i staden. När East End ytterligare tre år senare nådde proffsstatus och bildade företag höll West End på att gå under, så rivaliteten bröts innan den egentligen hann ta ordentlig fart. Personal och spelare från det västra laget lämnade för det östra, det västra upplöstes helt, och det östra tog över kontraktet för St James’ Park i maj 1892.

När staden efter alla dessa förändringar och sammanslagningar till slut stod med en ensam proffsklubb att stå bakom skedde tillväxten och utvecklingen betydligt snabbare än tidigare. Högstaligan välkomnade dock inte Newcastle direkt in i den engelska fotbollens finrum när de först bad om plats 1892. Istället erbjöds de plats i andradivisionen, som Newcastle prompt tackade nej till i förmån för fortsatt spel i The Northern League, för att resekostnaderna inte var värda mödan. För att locka mer publik togs beslut om att döpa om klubben, men även för att markera att en ny era var på ingång efter att West End och East End blev ett.

Newcastle FC, Newcastle Rangers, Newcastle City, City of Newcastle, var alla med som förslag, men 9 december 1892 fastslogs att klubben ska heta Newcastle United Football Club. Fotbollsförbundet godkände namnbytet kort därefter, blev helt officiellt företagsmässigt tre år senare, och när de återigen nekades tillträde till högstaligan anslöt de till andraligan där de spelade sin första match mot Woolwich Arsenal, en match som slutade 2–2, säsongen 1893/94.

TÄTKÄNNING

För att förstå det moderna Newcastle United måste vi stifta bekantskap med den föregående generationens svartvita lag, det som alltså la grunden för ett missnöje som bubblat uppe i norra England i över ett årtionde nu. Newcastle United Football Club hade sin storhet tid under en tidsperiod få supportrar minns: klubbens fyra ligatitlar kom under 1900-talets första 30 år, deras senaste FA Cup-titlar bärgades på 1950-talet.

Så när Sir John Hall blev klubbens ordförande i 1992 fanns där bara dammiga troféskåp, många brokiga decennier i backspegeln, och mängder av ouppfylld potential. Hans utnämning av Kevin Keegan som ny tränare samma år räddade klubben från degradering till tredjedivisionen, och med en större plånbok kunde den gamla storspelaren bygga ett lag som tog sig in till den det nystartade Premier League säsongen 1992/93. Och när säsongen var färdigspelad slutade de trea, klubbens bästa notering i högstaligan sedan 1927!

Keegan var i stort väldigt framgångsrik i Newcastle, i synnerhet sett till hur det hade sett ut så oerhört länge: The Magpies slutade tvåa både 1995/96 och 1996/97. Spelare som Ginola, Ferdinand, och Alan Shearer frälste de svartvita supportrarna, och drömmar om guld och pokaler var för en gångs skull inte orimliga.

När ytterligare en före detta spelande legendar, Kenny Dalglish, tog över efter Keegan, avtog istället uppgången. 1997/98 slutade med en 13:e plats, Champions League-spelet tog slut i gruppspelet trots en magisk kväll signerad Faustino Asprilla 17 september 1997 mot FC Barcelona, med ett hat-trick och vinst 3-2. Inte heller blev det en FA Cup-titel efter en finalförlust. När sedan Ruud Gullit tog över året därpå blev det återigen en 13:e plats, ännu en finalförlust i FA Cupen, och irritation som ledde till ett tidigt avhopp från tränaren under hans andra säsong och mer disharmoni.

Tack vare Sir Bobby Robson nådde Newcastle ändå en FA Cup-semifinal och lyckades stanna i Premier League, och under hans fem år upplevde Newcastle glädjen som antagligen känns så svidande och tung idag. De var titelutmanare 2001/02 och slutade fyra, spelade i Champions League säsongen efter och slutade samtidigt trea i ligan, slutade femma 2003/04 innan Robson precis innan 2004/05-säsongen lämnade på grund av meningsskiljaktigheter med klubbledningen.

Det är mot den bakgrunden alla framgångar och motgångar oundvikligen spelas ut: detta är ingen klubb som håvar in segrar eller titlar, men alltjämt en som betyder väldigt mycket för väldigt många människor. Förutsättningar för att tillhöra och vara självklara i den engelska fotbollens absoluta topp fanns där, på sätt som bevisligen var få förunnade och ännu färre ens var i närheten av. Och ingenting har egentligen gått som någon med Newcastle-hjärta har hoppats, önskat, eller drömt om.

NUTID OCH FRAMTID

Newcastle United Football Club har ägts av Mike Ashley sedan 2007. Enligt Deloitte Football Money League, som granskar och rankar fotbollsklubbars inkomster, är klubben världens 19:e mest inkomstbringande klubb. Trots detta är ingen med Newcastle-sympatier egentligen nöjd med något som hänt sedan dess. 2009 åkte klubben ur Premier League. 2016 likaså, trots en femteplats så sent som 2012.

När säsongen 2019/20 har dragit igång är i princip allt sig likt i Newcastle United. Rafa Benitez gav supportrarna hopp om en ljusare framtid, så givetvis slutade den sagan med att klubben gjorde sig av med honom. Ägaren pratade återigen om att sälja klubben och gav supportrarna hopp igen, men viftade bort samtliga bud med vad det verkar orimliga krav. Laget inledde åtminstone halvstabilt, med bortaförlust mot Arsenal men bortavinst mot Tottenham, men negativ press fann sin väg till klubben ändå på grund av Michael Owen och hans nysläppta självbiografi som förkunnade den gamla stjärnanfallarens missnöje kring att ha representerat klubben överhuvudtaget, som i sin tur ledde till ett väldigt offentligt bråk med klubbikonen Alan Shearer.

Mike Ashley har konsekvent kritiserats för att han inte investerar i laget och bryr sig mer om sina andra affärsverksamheter, och ingen vet egentligen om kritiken biter på honom. Vad som väntar Newcastle United verkar, dessvärre för supportrarna och denna klubbs enorma potential, endast denna ointresserade ägare veta.

Källor: WhoScored/Opta, Deloitte, The Guardian, BBC Sport, NUFC.co.uk, PremierLeague.com, UEFA.com, The Chronicle.

FAKTA

Newcastle United FC
Grundades: 9 december 1892
Smeknamn: The Magpies (Skatorna)
Hemmaarena: St James’ Park (52 354 i kapacitet)
Tränare: Steve Bruce
Kapten: Jamaal Lascelles
Meriter: 4 Premier League-titlar, 6 FA Cup-titlar

Av Özgür Kurtoglu

(Artikeln publicerades först i GOAL nummer 11-2019)

Pin It on Pinterest