Annons
Annons

Att vara den mindre klubben i en stor stad kan ofta vara svårt. Att vara det i Barcelona, där FC Barcelona är så dominanta är ännu svårare. Fråga bara Espanyol.

Reial Club Deportiu Espanyol de Barcelona, den kungliga sportklubben Espanyol från Barcelona, grundades 28 oktober 1900 av Ángel Rodríguez Ruiz, en ingenjörsvetenskapsstudent på stadens universitet, Universitat de Barcelona. Espanyol fann sin början i stadens välbärgade område Sarrià och hette först Sociedad Española de Football, som ett år senare blev till Club Español de Fútbol: ett namn valt för att hylla det faktum att klubben var den första i Spanien grundat av spanska fotbollsälskare.

På den tiden spelade fotbollslaget i gula matchtröjor, tack vare att en vän till klubben ägde ett textilföretag som hade ett överflöd av gult tyg, men med ytterligare ett namnbyte till Club Deportivo Español i 1910 kom även färgbytet som utgjort en del av klubbens identitet i över 100 år nu: blåa och vita ränder valdes som nya tröjfärger, och samtidigt som klubbmärkets centrala färger. Färgerna valdes som en hyllning till färgerna på skölden tillhörande den italienska amiralen Roger av Lauria, som var den aragonska kronans flottas befälhavare, och således beskyddare av bland annat det som idag är Katalonien.

NAMN OCH IDENTITET

Men innan dessa identitetsmarkörer sattes i sten gick klubben igenom en rad förändringar som på sina sätt ledde till att dagens Espanyol kom att bli. I 1906 var pengarna slut och klubben lade ner verksamheten helt, spelarna flyttade till en klubb som kallades X Sporting Club där de vann Campionat de Catalunya tre gånger, innan Club Deportivo Español återuppstod 1909 och började klä sig i dagens klubbfärger. 1912 beviljades klubben av Kung Alfonso XIII tillstånd att agera beskyddare av den spanska kronan likt en rad andra spanska klubbar, genom att använda titeln “Real” och den kungliga kronan på klubbmärken: de hette därefter Real Club Deportivo Español.

Men efter att samma kung 1931 abdikerade och den kungliga symbolen förbjöds, så valde klubben att byta namn igen, denna gång till det mer katalan- och republikan-vänliga Club Esportiu Espanyol; namnet ändrades tillbaka när det spanska inbördeskriget var över. Först 1995 anammade klubben den katalanska stavningen av sitt namn fullt ut: “Deportiu” betyder sport och är en katalaniserad version av “Deportivo”, som egentligen heter “Esportiu” på katalanska; detta för att behålla det klassiska “RCD” som föranleder “Espanyol” i klubbnamnet, och gjort det i många årtionden.

EL DERBI BARCELONI OCH EVIG LILLEBRORSROLL

Under Miguel Primo de Riveras diktatur mellan 1923–1930 och under stora delar av 1900-talets första halva sågs FC Barcelona som en klubb tätt anknuten till katalansk nationalism och närliggande ideologier, i grov kontrast till RCD Espanyol som istället byggde en sorts eftergivenhet till landets centralmakt. Fröet till detta såddes 1918 när kommuner i Katalonien stod bakom en kampanj som bad den spanska regeringen om en självständighetsstadga. FC Barcelona skrev under denna begäran och den katalanska pressen förklarade situationen som att klubben har blivit Kataloniens klubb, medan Espanyol som stadens andra stora lag sägs ha hållit sig borta och stått åt sidan.

Nuförtiden är förhållandena ungefär detsamma: FC Barcelona har haft flera klubbpresidenter som stått bakom Kataloniens självständighetskamp och klubben med sina supportrar har därför anammat samma budskap, medan RCD Espanyol mer slagit fast att de håller sig borta från politik och i förlängningen uppgetts ha supportrar som föredrar ett Barcelona som fortsatt tillhör Spanien. Med detta har Espanyol ofta ansett sig vara förfördelade av katalansk media, som byggt vidare på ett agg som alltid funnits gentemot den gigantiska grannen som numera bara är ca nio km bort. Derbyt betyder därför mer för Espanyol än för Barcelona, men trots att inget annat lokalt derby spelats lika ofta i La Liga finns det heller inget som är så ofantligt obalanserat: tre gånger på 70 år har Espanyol slutat före Barcelona i ligatabellen, och enda gången Copa del Rey-finalen varit helkatalansk vann rivalen igen.

På 208 matcher i La Liga, Copa del Rey, Supercopa de España, och gamla Mässcupen, har Barcelona vunnit 121 gånger mot Espanyols 44 medan 43 matcher slutat oavgjort. Trösten för de vitblåa är liten och återfinns i att den största vinsten lagen emellan tillhör dem, efter 6–0 i en match 1951, samt att Raúl Tamudo i en match i juni 2007 ihågkommen som Tamudazo kvitterade för Espanyol mot Barça och såg till att Real Madrid i nästkommande match kunde vinna ligan.

CUPVINNARNA OCH EUROPAFRAMGÅNGARNA

Espanyol är alltså på många sätt en klassisk andra-förening i sin stad, med rik historia och envist lojala supportrar med supporterskap som går i generationer och ett lag som inte vunnit mycket alls på fruktansvärt lång tid: de är en grundande medlem av La Liga och det lag som gått längst utan att vinna ligatiteln. Att de framgångar som finns att tala om därför aldrig inneburit att de är bäst annat än i en specifik turnering, aldrig riktigt landets bästa eller kontinentens bästa lag, förefaller sig lite logiskt, som att klubbens högstanivå alltid har varit under den absolut högsta.

Deras två första Copa del Rey-titlar kom 1929 och 1940, därefter tog det 60 år innan klubben vann något igen med ytterligare en cuptitel 2000 och sedan klubbens senaste titel 2006. När de spelat ute i Europa har det därför mest varit i de två mindre turneringarna, som slutat i Espanyol-typisk moll: de nådde UEFA Cup-finalen 1988 och förlorade mot Bayer Leverkusen på straffar med 3-2, efter en 3-0-vinst i Barcelona och en 3-0-förlust i Leverkusen, och när de nådde finalen igen i 2007 förlorade de mot Sevilla där 1-1 efter full tid och 2-2 efter övertid ledde till 3-1 för de rödvita och ännu en nästan-upplevelse för de vitblåa.

Källor: Esdiario, MARCA, ELMUNDO, El Periódico, Bleacher Report, ESPN FC, European Union Institute for Security Studies, Repubblica.

FAKTA

Reial Club Deportiu Espanyol de Barcelona
Grundades: 28 oktober 1900 som Sociedad Española de Football
Smeknamn: Periquitos (Undulaterna), Blanquiazules (De vita och blåa), Mágico (De magiska)
Hemmaarena: RCDE Stadium, även känd som Estadi Cornellà-El Prat (kapacitet: 40 500)
Tränare: Rubi
Viktigaste spelare: Mario Hermoso, Borja Iglesias, Javi López
Kapten: Javi López
Meriter: 4 Copa del Rey-titlar, 2 UEFA Cup-finaler

Av Özgür Kurtoglu

(Artikeln publicerades först i GOAL nummer 1-2019)

Annons
Annons

Pin It on Pinterest